Uj vad roligt det var att åka iväg på en utställning igen… Long time No seen…Fast det kändes inte så kul från början… tidsbrist, fel bil i farten, trötthet… osv. Vi startade direkt efter att jag slutat jobba, Björn plockade upp mig och hade innan dess pack vår lilla Honda Jazz full med hundar och packning av trimbord och alla tillbehör. Ja, en Honda Jazz kräver inte så många medpassagerare för att bli fullpackad.
Orup sjöng en gång “Ta inte min Mercedes Benz”…. Ingen har tagit min Mercedes, för den står precis som min favorit bil Chryslern, Grand Voyager, på uppfarten och ingen av dem fungerar för tillfället… ja, ja… Mercedens tillfälliga status är nog minst fem år…Chryslern hoppas jag på ännu att den ska lagas och användas.

Ni som känner mig vet ju att jag för ett par år sedan konfronterade en älg på vägen… Den matchen avslutades till min fördel, tack och lov. Och tack vare att det var en Chrysler jag körde. Så jag var inte nådig i bilen när radion annonserade ut att en älg tagit sig igenom viltstängslet vid Söderhamn… en ort som vi måste passera för att nå vårt mål. En älg och en Honda Jazz är nog ingen bra kombination om de båda mötas…. Men det gick bra, vi såg inte till älgen och vi kom fram helskinnade.
Med oss på utställningen hade vi Totte ( Ambush PS I Love You) Tottes ägare Mia, fick, som ni nog förstår inte plats i bilen, så vi hade honom till låns) Alice ( Modny Style Ovacia) och Ruth (Ambush Sweetest Thing). I Baggböle mötte Charlotte och Björn upp med Elsa ( Ambush Heaven On Earth).

Tyvärr så glömde vi vår kamera och det var dåligt ljus i ridhuset så att fota med mobilen funkade inte, men jag har fått några bilder från Charlotte och Björn, de kommer på slutet.

Först ut var ju då självklart Ruth. Vilken Ruth själv säkert tog för givet. Att vara först och dessutom självklar det är ju hon helt övertygad om att så är livet för hennes de. Vi är några som försöker övertyga henne om motsatsen… men det går så där 🙂

Ruth vann sin klass, med konkurrens inte helt ensam. Min största utmaning är att få Ruth att fokusera på sin uppgift och att inte studsa som en känguru och att stå still några sekunder. Bägge delarna lyckades rätt så bra. Träning ger färdighet, men jag är glad för att vi hade en annan ring så nära, så Ruth kunde nyfiket stå still och studera vad som hände i den ringen. Någon manlig motståndare fanns inte så Ruth blev Bästa valp 6-9 månader, självklart om du frågar Ruth, men inte för mig… Nu när hon går upp i unghundsklass får jag nog tillhanda hålla ett förstoringsglas eller en lupp åt domaren… för hon är inte stor… Men jag säger Liten, men naggande god 🙂

Sen var det dags för Totte i unghundsklassen. Totte börjar inse att han har en uppgift och börjar nu samarbeta i ringen. Det gick dessutom så himla bra. Han vann unghundsklassen och fick CK och gick därmed vidare för att tävla i Bästa Hane… och där blev han placerad, jag minns faktiskt inte vilken placering… men jag är fullt medveten om att han fick certet 🙂

Så var det dags för Alice. Alice var med för träningens skull, en helt annan pälstyp än mina andra hundar som var med. Alice blev placerad i sin klass, minns inte heller nu vilken placering hon fick, ja etta det blev hon ju inte, det vet jag förstås 🙂 Två eller trea… men inget CK så hon gick inte vidare. Behöver mogna stod det i kritiken, och det är något som jag håller med om. Slow starter… 🙂

Så kommer vi då till Elsa. Så himla kul. Ja, det är det, för Elsa, Charlotte och Björn bor en bra bit norrut, vi har inte så många möjligheter att ses. Men vi har ofta kontakt. Och Charlotte lär sig att klippa Elsa på egen hand, med hjälp av mig, via mail och bilder och glada tillrop. Så här kommer Elsa och ska ställas ut, jag finlirar lite på klippningen, men det är Charlotte som har gjort grunden 🙂 Elsa ställs i öppen klass, hon är ju dryga tre år gammal. Ingen större utställningsvana (pratar om Elsa, inte om mig 🙂 Jag har visat Elsa en gång tidigare för ett par år sedan, Charlotte har varit med Elsa på några utställningar på egen hand. Nu fick Elsa sig en riktig träning på att det inte ska sittas för att få belöning osv. Jag fick jobba en del, men det var en glad Elsa i ringen. Och en glad uppfödare och framförallt en glad Charlotte som ägare till Elsa. Elsa blev, tror jag, trea i sin klass med det som var fjädern i hatten, ett CK.
Så himla kul att denna utställning blev ett tillfälle att mötas, och att få pusha Charlotte vidare i att klippa Elsa, för en liten mini kurs hann vi med 🙂

Min dag var gjord 🙂 två familjer var lyckliga, jag hade inte gjort dem besvikna, jag och hundarna samarbetade och gjorde ett bra jobb.
Mina egna två då… var jag nöjd med det också… men lyckan över att göra andra glada tar över 🙂

Så lite bilder .
Elsa

Ruth

Björn och Elsa

(inte min Björn utan Charlottes Björn 🙂


Full fart

Teamwork med Totte

Vår Honda Jazz transporterade oss hem i fullgott skick. Vi lämnade av Totte hos en glad familj. Härligt är att de bor nära vår hovleverantör av thai mat, så middagen var räddad denna kväll, bar att ringa in, hämta upp och sen duka upp och äta 🙂