Kennel Ambush

Så var det äntligen dags för en liten utställningsturné. Lidköping och Vårgårda/Tånga Hed. Björn vågade inte släppa loss oss två… Anne Hübinette (kennel Hübinettans) och mig på egen hand med Annes Husbil… Så Björn ställde upp som chaufför, på ett villkor, att hans cykel fick följa med… Ja, alla har vi olika fokus och intresse Vi fyllde, ja verkligen fyllde vår lilla Honda med tält och burar och två hundar och… ja just det… cykeln… Åkte hem till Anne och lastade in i husbilen och lastade in all packning + cykeln och totalt 5 hundar.

Första utställningen var i Lidköping och vi var inbjudna att stå på uppfarten med husbilen och en valpköpare till Anne. Vi njöt av deras gästfrihet och goda mat och att ha nära till utställningsplatsen.
De hundar jag hade med mig var Ruth ( Ambush Sweetest Thing) och Totte (Ambush PS I Love You). Ruth för träningens skull… och det behövs… hon uppför sig egentligen rätt fint och har en härlig attityd… men det där med att man ska gå och inte studsa… den polletten har inte ramlat ner än, frågan är om den någonsin kommer att göra det 🙂 Totte var det lite mera allvar med… Han har ju fått ett cert sen tidigare… tänk om tänk om tänk om… kanske eventuellt han kunde få ett till… Jag gjorde mitt bästa för det skulle vara extra roligt eftersom Tottes familj slöt upp på utställningsplatsen. Det gick vägen… En lite för glad Totte när jag värmde upp, men väl i ringen så fokuserade han på sin uppgift och jobbade på med sin glada uppsyn. Totte slutade som andra bästa hane med cert. Så himla glad blev jag, för jag har verkligen trott på Totte redan i valplådan. Jag är så tacksam till Tottes ägare Mia med familj att jag får förtroendet att låna med mig honom. Ruth fick bara very good… men hon är ju rätt omogen som den junior hon är. Ärligt… hon är väldigt liten i storlek, funderar på att ha med mig förstoringsglas eller en lupp… så att domaren har en chans att se henne över huvudtaget
Dag två – Tånga Hed
Just Tånga Hed måste vara den plats på jorden som jag besökt flest gånger… många utställningar just där genom åren och även många uppfödarmöten. Men jag tycker fortfarande att det är lika med världens ände, man kör och kör och kommer nästan aldrig fram, ja, så känns det, men det är ju inte sant, för jag hamnar ju där om och om igen
Kallt, till och med lite regn, men det låtsades jag inte om. Det gick inte lika bra, men hundarna är de samma ändå i mina ögon. Fast för Ruth gick det lite bättre, hon fick excellent och blev tvåa av tre i juniorklassen. Totte blev till min förvåning placerad som fyra i öppenklassen, utan CK… Alltså inte förvånad över att det inte gick bättre… Men ibland är det så att det går att läsa av domaren… och jag visste redan från sekund 1 att det här kommer inte att gå. Så jag blev förvånad att han fick vara med och placeras i sin klass. Jag var helt beredd på att han skulle hamna sist. Det går upp och det går ner… så är det i tävling och i bedömningar. Och det var riktigt fina hundar med bägge dagarna.

Här nedan kommer lite bilder från utställningarna… Rätt många på Totte och det finns en anledning till det…. Det är Tottes familj som har fotat 🙂 Mycket tack till dem för att jag fått bilderna och tack för att de tar hand om Totte så himla bra.

I början av maj månad åkte jag och Björn i väg på sökhelg, en prova på kurs i Wheatenklubbens regi under ledning av Christina Johnsson. Vi hade med oss Tino och Ruth. Det var otroligt roligt. Inte bara att se våra egna hundar, utan även de andra hundar som var med. Att studera deras olika sätt att ta sig an utmaningarna, allt efter erfarenhet och som individer.

Första dagen var ute i skogen, för att göra vittringsövningar, så att framför allt de som inte gjort några sök tidigare skulle förstå vad det handlade om. Andra dagen var vi på ett område där det fanns containers och grävskopor. Vi tvåbenta fick göra oss osynliga på de mest konstiga ställen. Var man inte vig så fick man se till att låtsas vara vig för att komma in i, ner i de olika gömställena. Jättespännande att se hur hundarna löste utmaningarna och att se glädjen när de lyckades. Det var så tydligt hur vind påverkar hur hunden hittar rätt… där kunde jag ligga i en grop som figurant och nästan ta på hunden som passerar mig flera gånger utan att se mig, den “har mig” i nosen men vinden ligger inte riktigt rätt, och lyckan när den till slut hittar mig (och godiset). Det här kommer vi att göra fler gånger.

Nu har jag hittat kortet till min kamera som kom på bort under “transporten” från kamera till datorn… blev väl lite många stopp på vägen… Så här kommer några bilder. Det kommer att komma fler, men jag får invänta att vi är mer än en person hemma… lite lättare då 🙂 Nu ska vi sätta upp ett trimbord i valprummet, så att valparna får bekanta sig med det och då kommer vi att fota valparna en och en.

De äter gladeligen av valpfodret som serveras men självklart ser de klart fram emot aatt mamma Chess bjuder på en liten slurk som efterrätt.
De har duschats flera gånger (välbehövligt…) inget som de frivilligt ber om, men det går bra.

De har just nu i skrivandets stund både tvättats och ätit mat och nu sover de som klubbade sälar. Alla sju samlade på ett foto 🙂

Nyvakna… ovetandes om att duschen väntar…