Äntligen verkar värmen vara här på riktigt. Vi försöker ha valparna ute så mycket som möjligt. Absolut enbart för att det är enklare… 🙂 Nej, skämt åsido… jag tror mycket på att frisk luft är ett undermedel… och det att vara utomhus ger så många utmaningar. För oss tvåbenta är det “bara en trädgård” men för valparna är det ett äventyr., typ Gröna Lund… De har gillat läget från första början. Inga tveksamheter… utan enbart attityden, att här är vi… var är världen 🙂 vår långa källartrapp tog de sig upp för, inte helt utan tveksamheter…. det går ju att pausa på ett trappsteg för att kolla in att syskonen är med 🙂 Men alla sju kom upp på egen hand, vissa tog sig även en extra tur… nerför… De äter och sover utomhus, de far runt och leker. Jag sitter mest och tittar på… och så gosar jag lite också, självklart, det går ju inte att låta bli 🙂
Snart är det dags för dem att flytta hem till sina familjer… snart för mig… en lång tid för familjerna som längtar.
En hane saknar fortfarande familj, är alltså otingad.